Idag tog jag "le dog" på en promenad runt sjön. Vi har kommer en bit på vägen och närmar oss Bullerberget. Vid bullerberget, mot sjön, finns det en lägerplats. Troligtvis väldigt trevligt att grilla där en sommarkväll, men det hör inte riktigt hit. På andra sidan om stigen finns det en jättestor stenbumling och några ganska stora stenar. Inte en enda levande varelse i närheten och "le dog" stirrar rakt mot stensamlingen...hon morrar och gnyr lite..sedan går hon väldigt nära mig...Hon stirrar rakt in i stenhögen, jag säger åt henne att inte bry sig. Nu kommer det som är mest intressant. Hon följer något med blicken, inget som jag kan se med mina ögon, hon följer blicken sakta. Det är något som finns här i skogen. Jag fortsätter gå och försöker att inte tänka på det. Då känner jag något på min högra axel, som om någon hänger på den. Nu går jag lite snabbare och pratar högt med "le dog". När jag passerar en sväng...så är det precis som om något tar tag i min rumpa och klappar till...."le dog" morrar...jag blir inte rädd utan mest förnärmad. "Le dog" går jättenära mig som om hon vaktar mig. Detta brukar hon inte göra när vi är i skogen och gå, då vill hon gärna ha kopplet så långt utsträckt det bara går. Efter denna skogsdunge kommer vi ut på lite mer öppen mark. Här släpper hon ner garden, och allt är som vanligt....jag säger bara OhooooOooohhoooOhooo....!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar