SEX och STADEN

I slutet av 1990-talet visade TV1000 en serie som hette SEX and the CITY. Den handlade om 4 stycken 30-nånting tjejer. Huvudpersonen heter Carrie, hennes vapendragare heter Miranda, Charlotte och Samatha. De var vackra och framgångsrika. Men vad var den felande länken i deras liv som gjorde serien så populär. Jo, deras mängder/brist av/ längtan efter kärlek. Eller som för Samatha helt enkelt önskan att ha kravlös skön sex och det hade hon i massor. I slutet av 1990-talet samlades vännerna och jag, hemma hos WZ varje söndag för att se serien. Vi bunkrade upp med dill-chips och RC-cola...och drömde oss bort.

Här om dagen när jag var ute och gick så kom jag att tänka på denna serie och hur deras liv inte var så olikt mitt i början på 2000-talet, när jag var 20-nånting. Jag och mina vänner brukade möttas upp efter jobbet på en av de hippaste klubbarna och dricka Moët eller retro drinken Grashopper. Vi snackade om sex, våra arbeten, killar vi dejtade eller inte dejtade, kläder och allt vi ville köpa. Vi dissade omgivningen och blev berusade av allt det glamourösa. Var vi... VI?...eller var vi kopior av något som redan fanns? Omedvetet, var vi tjejerna i SEX and the CITY? Påverkas vi så mycket av TV, att vi tar efter någons mönster eller sätt att vara? Kan det gå trender i hur man är eller vad man gör? Vilka serier är populära idag och hur är dagens 20-nånting?

Mode går igen...allt upprepar sig fast i nyare snitt, färger eller mönster. Det är enkelt att märka hur en mode trend byts ut och ersätts av något nytt och fräscht. Jag är 30-nånting och mitt liv ser inte ut som SEX and the CITY längre...eller det försvenskade namnet "SEX och STADEN". Jag går inte ut en torsdag bara för att dela en flaska skumpa med en vän...Är det så att jag har vuxit ifrån detta eller är det bara att jag inte har tillgång till att gå ut och köpa mig en flaska Moët när jag vill om jag vill. Har jag brytit min trend? Har jag en ny och fräsch trend?

Min nya trend är skolan...jag väljer skolan i alla lägen. Jag tänker på framtiden och planerar för den så att jag ska ha det så bra som möjligt när jag blir äldre. Mitt 20-nånting tänkte inte på pensionssparande, hon tänkte inte på morgondagen, hon levde i nuet, hon spenderade pengar som de inte fanns någon botten på brunnen. Mitt 30-nånting njuter för dagen och planerar för morgondagen. Hon är ansvarsfull, hon försöker ta kloka beslut. Sparsam med pengar och med kärleken. Hon är stolt. Ja jag är stolt över den jag är och allt jag har gjort. Jag ångrar ingenting. Livet är till för att levas. Jag kan med stolthet titta tillbaka och tänka jag har gjort så mycket och jag har upplevt så mycket. Jag har älskat och jag har njutit. Jag har även sårat och blivit sårad, men jag har också förlåtit.

Nu tar jag och avslutar detta inlägg med: "dax att betala räkningar"